Fredagstema övergivet

April månads sista fredagstema har kommit och jag vill tacka Västmanländska i Skåne för intressanta och härliga teman. I maj tar en av mina favoritbloggare över, det är Musikanta som nu så passande tar över pedalerna, förlåt, dirigentpinnen. I högerkanten kan du läsa vad hon har valt för teman och du kan också se en länklista till andra som tycker om att skriva på fredagstemat. Om du är intresserad av att vara med kan du gå in på Musikantas blogg och skriva i ett inlägg att du vill vara med, då lägger hon till dig på listan.

Övergivet... själva ordet smakar bittert och sorgligt, inte alls laddat med något önskvärt. Övergiven är något man blir, inte något man väljer själv. Sommarkatter älskas och skäms bort hela sommaren, sedan lämnas de att svälta ihjäl när familjen lämnar sommarstället (Vem gör sådana saker?)
Pojkvänner överges när känslorna svalnar eller om något mer intressant dyker upp. Vart tar kärleken då vägen? Energiprincipen innebär att ingen energi försvinner, den bara omvandlas och kärlek måste ju vara en sorts energi, så känns det iallafall. Flyttar den över till någon annan eller omvandlas den till likgiltighet eller hat som också borde vara energier då? När min mormor dog var min morfar otröstlig, efter 60 år tillsammans var han nu ensam. Han blev inte övergiven, mormor valde inte att överge honom men känslan blir delvis densamma för den som lämnas kvar. Glädje och tacksamhet blandades med sorg och ensamhet, men han räknade inte med att det fanns mer kärlek för hans del att få. Efter några år träffade han en gammal barndomsvänoch de kom att prata om hans syster som morfar haft ett gott öga till som ung man. Hon levde, jodå, hon var änka efter många års äktenskap, hon hade levt hela sitt liv i Karlshamn, tre mil bort. Det hade varit roligt att ses någon gång sa morfar, och nästa gång systern besökte sin bror blev det en kopp kaffe tillsammans. De hade massor att prata om, det måste man ju ha efter 60 år, och gnistan fanns kvar. De fick några år tillsammans, bonusår med sällskap, omtanke och ett nytt slags glädje och kärlek. Livet tog ett litet extravarv, helt oväntat, där han trodde att allt skulle vara slut...
När jag ser ett hus eller en stuga som är öde och förfallen kan jag inte låta bli att tänka på dem som senast klev över den där tröskeln. I min by finns det (minst) tre hus som är övergivna. Två av dem ligger nära vårt hus och jag kan inte låta bli att tänka på varför det unga paret som flyttade in i det ena i somras, plötsligt övergav det innan jul. Vi hann inte lära känna dem så jag vet ju inte vad livet haft med sig för dem. Det andra huset övergavs av de senaste hyresgästerna vid ungefär samma tid, dem hade vi lärt känna, de två små barnen brukade följa med mig till hönsen och jag saknar dem. Det har varit så mörkt i vinter i husen som står tomma.
Det övergivna huset nere i byn har en historia. Det sägs att huset lämnades i hast för att ägaren hamnade i fängelse, det har stått tomt i 20 år, med bruna torkade krukväxter i fönstrena. Huset lämnades som det stod. I somras såldes det på exekutiv auktion och de nya ägarna röjde i trädgården, högg ner sly och slog gräset med lie. De kånkade ut massor av bråte och bybor som var på visningen sa att tiden stått stilla i huset, det låg post på bordet, och allt stod som ägaren lämnat det. Bara mössen hade varit där sedan. De nya ägarna har nu försökt sälja det med en liten förtjänst, men det har ännu inte lyckats.

Jag åker förbi det övergivna huset flera gånger varje dag och igår stannade jag till och tog några bilder för fredagstemat. Då, plötsligt ser jag hur fint huset skulle kunna bli... Ser ni det med vita pelargoner i fönstrena vid verandorna? Ser ni så vackra proportionerna är på huset, så vackert slitna takplattorna är? Ser ni ljugarbänken jag skulle sätta mellan verandorna, och det vita planket jag skulle sätta upp mot vägen och plantera kaprifol mot? Ser ni hönsen som går där och sprätter? Baksidan då, där skulle det bli en glasveranda, det finns visst redan en grund... där skulle jag ha ett trädgårdsland med rabarber, sallad och luktärter. En syrenberså och en klätterros... där finns redan massor av scilla och påskliljor, de kom fram när gräset och slyn kom bort. Där inne skulle jag hålla stilen enkel, rutiga hissgardiner, vitsåpade breda plankgolv. Jag räknar med att det finns fina brädgolv under golven jag aldrig har sett. Vitmålade gamla möbler, zinkspannar, gammeldags tapeter, pärlspont...kom och köp huset snälla, snälla... Jag känner inte de nya ägarna och jag har ingen provision men jag har ju redan mitt drömhus /renoveringsobjekt...

Ser du att det bittra sorgliga ordet övergivet inte sällan ersätts av något annat efter ett tag? Den som blivit övergiven av sin kärlek kan hitta något nytt och annorlunda även om han trodde att det kapitlet var slut och färdigskrivet i hans liv. Nya kanelbullar och gott kaffe kan drickas i nya glasverandor i hus som övergavs även om den siste som lämnade ytterdörren gjorde det utan att vilja det. Den övergivna sommarkatten kan ge sig ut på vandring och hitta ett nytt hem, kanske också ett nytt barn som binder papperstussar på snöre och leker med den i trädgården till ett övergivet hus, jag ser dem där bak vid trädgårdslandet, hör barnets skratt där de leker i scillan som brer ut sig i gräset... gör du?