Fredagstema - för att överraska mig måste du...

Det som överraskar mig kan vara något roligt, crazy eller busigt. Ett roligt inlägg här på Facebook som visar att du är lika galen som jag till exempel. Det kan vara något oväntat rart, häromdagen när jag kom till jobbet efter ett par dagar hemma med förkylning möttes jag av några högstadiekillar som sa: Vad bra att du är här igen, nu ska vi jobba!

Det kan också vara något dumt, en del gör eller säger så överraskande dumma saker, läs kommentar nummer tre till artikeln om min skola.

Någonstans saknas det en byfåne, cirkusen har lämnat stan men clownen stannade kvar, eller…?

Överraskad kan jag också bli när något eller någon dyker upp helt rätt i fel sammanhang, som när man ringer fel nummer och hamnar hos någon annan man känner, när den ganska strikta damen i kommunens växel plötsligt sitter på stranden i Yngsjö, ler med hela ansiktet och säger hej på dej.

I veckan satt jag i min sal med några elever, vi kämpade med matten, och det var en timme kvar till middagen. Plötsligt knackade det på dörren och vår hemkunskapsfröken kom in, räknade oss och smög sedan ut igen. Efter en liten stund kom hon in igen med ett fat doftande nybakade kakor, vilken underbar, generös överraskning…

Ibland krullar sig tårna och alla håren på armarna reser sig när man får veta något, när man blir överraskad , rörd och glad. När vänner berättar att de ska få barn, när eviga singlar seglar i hamn och när kompisar får drömjobbet.

När man har haft en fördom eller förutfattad mening, när man generaliserar och sedan händer det plötsligt, och man står där och tänker, man ska aldrig…

Det kan vara när man hittar en vän som man inte sett på tjugo år på Facebook, när man frågar en kollega om hjälp med något lite halvtradigt, och hon svarar ja, det vill jag gärna, då blir man bubblig, glad och härligt överraskad.

Om förmågan att bli överraskad, se de där små vardagsmiraklerna, blir gammal och grå, då vill jag inte vara med längre…

Nu är det snart slut på september, vem tar över fredagstemat i oktober?
Tack Maisoui för roliga teman, inte helt lätta men utmanande.

Fredagstemat - mitt förhållande till min iPhonedödare

Jag vet inte vad som händer, jag tycker att fredagstemana är så intressanta och jag vill verkligen skriva, men så känns det inte som om de riktigt engagerar mig när det väl är dags. Mitt förhållande till...ja vad då? Funderade i början av veckan på att välja bloggen, till mitt arbete, ja till själva matematiken kanske. Men gick inte riktigt igång på något av det. Senaste idén får jag nog prova, och det är ingen djupare dykning, men... Sedan i våras har jag blivit riktigt fjortisaktigt förälskad i min mobiltelefon och jag ska försöka förklara mitt kärleksförhållande till den. Samtidigt som sonen skaffade sig iPhone var jag lite snålare och köpte mig en sk iPhonedödare, det är iallafall vad en del kallar Nokia 5800, det finska svaret på iPhone.

Den ser ut så här, och jag tänkte inte gå in på alla ”normala” funktioner som att ringa, fotografera och byta ringsignaler. Det som är märkvärdigt med min telefon och mig är att jag faktiskt behärskar många funktioner som jag inte riktigt fått att klicka på tidigare telefoner. Jag använder min mobil för att surfa. På touchskärmen ser det ut precis som på datorn, fast litet och behändigt. Jag kollar mail, läser era bloggar, googlar och kollar på Youtube. Sonen, han med den äkta iPhonen söker reda på livsnödvändiga program som han installerar och när jag ser dem tänker jag: detta måste jag ha! Hur har jag kunnat klara mig utan detta? Och sedan går jag in på OVI (Nokias nedladdningssida) och hittar liknande program.

Jag har ett program som kommer ihåg var jag parkerat bilen och ger mig via gps väderstreck och avstånd när jag ska hitta den igen. Användbart!

Sedan har jag världens bästa sudokuprogram, tyvärr tycker min man det också, så han smyger iväg med mobilen så fort han får chansen och han klagar över att jag måste ha den med mig till jobbet.

Det finns ett spel, ett annat slags hjärngympa som heter Rush hour, det har jag numera också in min mobil, det är starkt beroendeframkallande och väldigt roligt.

Vidare kan jag slå tärningar och singla slant, jag kan spela labyrintspel med kula som ska rullas förbi hål. Det låter som om jag inte gör något annat än leker, och jag måste faktiskt inse att jag gör det ganska mycket, även i mitt arbete får jag ju göra det. Genom lek kan man låsa upp mycken matteängslan.

På min telefon kan jag spela Guitar Hero, fast det är jag inte bra på, så det kanske jag skulle behöva träna mer på. Jag har ett GPS-program som visar vägar och adresser, mycket smidigt. Jag har en digital översättare mellan svenska och engelska, och ett slags e-bokprogram så jag kan läsa böcker på skärmen, jag kan ploppa bubbelplast på skärmen om jag blir motoriskt orolig, det finns människor som har detta som terapi har jag hört. Jag kan använda skärmen som en svart tavla och skriva meddelanden som jag sedan suddar ut. Jag har gula, blå och rosa notislappar som jag skriver komihåglappar till mig själv på, och som sitter på skärmen, faktiskt också väldigt praktiskt och gulligt. Jag har en äggklocka och ett program som helt ohörbart läser upp det aktuella klockslaget fast på en engelska som låter så bruten att det kan vara vad som helst han säger, min fröken ur, inte så användbart kanske men lite kul. Jag har lagt in ett program där man kan testa sin reaktionshastighet, jag kan skjuta sifferbrickor fram och tillbaka i ett spel, ungefär ett sådant som man fick på banken när jag var barn, ett till femton. Och så kan jag lägga patiens, och så håller min telefon reda på alla vänners födelsedagar och påminner mig... Ni hör ju att jag blivit helt såld på min telefon, min lilla iPhonedödare, frågan är om jag vill byta upp mig till en riktig. Och, vad ska jag installera nästa gång? Vad använder du din telefon till?

Fredagstemat del 2 - ytterligare något från den lilla byn...

.

Nu har jag fått hjälp med tekniken (tack sjuttonåringen...) och kan presentera filmatiseringen av den sista biten av vägen hem till mig, filmat genom takluckan. Det gick inte så fort som det såg ut, och ja, jag var nykter!

Sjuttonåringen lämnar här sin version av händelsen:

(musik: Rammstein - Asche zu asche)

Fredagstema - fyra saker du måste se i min "stad"

Idag har jag verkligen gått in för temat, jag och hundvalpen tog bilen och åkte runt och letade bilder att fånga byns "själ" med. Jag bor ju i en mycket liten by, som ligger utanför en annan mycket liten by, som i sin tur ligger några mil ifrån Hässleholm, också känt som en mycket liten stad.
I den näst minsta byn, Röke, fångade jag kyrkan, som på många sätt är en mittpunkt i byn. Där finns grupper och aktiviteter för gamla och unga, och där ses man.

Vidare måste nog byns leksaksaffär vara ett av de ställen jag måste visa upp. Den har funnits i närmare 25 år och numera är innehavaren sedan länge pensionär. Men därinne finns fortfarande kvar av 70, 80 och 90-talens Playmobil, Lego och andra leksaker och på dörren sitter en lapp som säger att man ska ringa på en klocka om man vill handla, så ringer det inne i hennes boningshus och så kommer hon ilande. Emo, som hon heter brinner också för pärlplattor, hon komponerar egna motiv och bygger även tredimensionella modeller, bland annat av bokbussen... Man kan lämna ett digitalt foto och beställa detta som pärlplattepaket med pärlor i alla nyanser. Som tur är kan även kunder utanför Röke besöka hennes hemsida, kolla in bilderna inifrån butiken men sedan måste man åka till affären och handla...

För några år sedan stängde byns lanthandel, så förutom den slumrande leksaksaffären, banken och hemma hos-frisören finns bara ytterligare två näringsidkare i byn: Det ena är en trumbutik som två driftiga yngre killar driver i den nedlagda lanthandeln, och det andra är det ställe som jag också har valt att visa. Längs stora vägen finns detta underliga ställe. Jag har aldrig varit inne i butiken men jag funderar ofta på vem som tillhör kundskaran.


Vem vill ha en elefant, ett vildsvin eller en krokodil på gräsmattan? Kanske samma person som kan tänka sig någon av dessa?


Ha en riktigt härlig fredag och helg!

Fredagstema - empati

Har gått idag och funderat på höstens första fredagstema, empati som Maisoui valt. Vad är det för nått? Hur illustrera med text och bilder? Inte så lätt tema precis... I min värld är det väldigt viktigt med empati, det är ett starkt och vackert ord. Jag tänker att empati handlar om att tänka med hjärtat, att verkligen vilja veta hur någon annan har det och försöka hjälpa. När det saknas är det inte bra, när människor inte är så empatiska blir jag rädd. Empati är en väldigt viktig egenskap. Handlar det om att kunna tycka synd om andra? Handlar det om att tycka om, att vara snäll?

Stefan Einhorn har skrivit en hel del om empati, han tar upp att empati är ett viktigt verktyg för att göra gott. Gyllene regeln säger ju att vi ska behandla andra så som vi själva vill bli behandlade, blir allting bra då? Nej, eftersom vi tänker olika och har olika behov och önskemål så skulle det vara bättre om vi kunde behandla andra så som de behöver bli bemötta. Hur vet man då hur en medmänniska vill bli bemött? Antingen får man fråga eller så kan man använda sin empatiska förmåga, sin förmåga att känna in en annan människas inre värld.

Detta är inte så lätt, det vet alla som arbetar med människor. Men med stort hjärta och god vilja så kommer man ibland rätt nära, det får man tro iallafall.

”Det är bara med hjärtat som man kan se det rätta,
det som är väsentligt är osynligt för ögat.”
(Antoine de Saint-Exupery)

”Empati kan inte framkallas med tanken.
Det är en funktion som enbart finns hos hjärtat.”
(Helen Hunt)