I två dagar har jag nu varit tillbaka på Högskolan, börjat på Specialpedagogprogrammet och det känns roligt och spännande. Vår kursansvarige Christer känns som allas klasspappa, han är så mån om att alla ska känna sig välkomna och att vi ska få rätt information... Det är viktigt och han och de andra lärarna jag har träffat utstrålar stor förväntan och stolthet över programmet. Igår var vi på den första föreläsningen, professorn Jerry Rosenqvist talade om en skola för alla och begreppen inkludering/integration mm. Omtumlande, vände på en hel del tankar och föreställningar. Bäst var nog:
Olikheterna bidrar till mönstret i den sociala mosaiken, de är det vackra mönstret... (fritt efter Corbett & Siee 2000)
Annars slås man mest av att många andra (på andra program) som går på Högskolan ser så unga ut, har de gymnasieprogram också nuförtiden;)
Idag är det Bokfestival i Kristianstad, så jag ska dit och botanisera bland böcker, har nog en halvfull hylla någonstans.
1 kommentar:
Hej Christel! Den tanken slog mig också då jag började på min svenskkurs i Lund, vad alla såg unga ut! Såg jag verkligen likadan ut för 15 år sedan? Jag som kände mig så vuxen då. Kramis
Skicka en kommentar