Fredagstema - min drömdag

Min drömdag är den där alla fick vakna när de hade sovit färdigt, inte för att klockan ringde och de var tvungna att stiga upp och stressa iväg till skolan/jobbet. Alla fick också vakna med dem de tyckte om, ingen var ensam och övergiven eller sviken. Vid frukosten hann vi lyssna färdigt och alla fick berätta om vad de skulle göra under dagen. Sedan åkte vi till jobbet. Trots att det ibland är ganska slitsamt så åkte jag ändå till "min skola", på drömdagen också... och alla andra fick åka någonstans där de hade det roligt, tryggt och meningsfullt. I min skola hade det dock hänt saker. Vi började med att alla klasser fick en stunds lugn och ro i sitt hemrum. En kopp te, en fralla och alla fick chansen att komma igång på ett bra sätt. Någon hade inte hunnit med franskaläxan och hon fick lite hjälp med den. Någon hade haft det jobbigt hemma i helgen och fick prata igenom det med en kompis och sin mentor. Dagen fortsatte med lektioner. Lärarna hade haft gott om tid att förbereda intressanta lektioner, så eleverna arbetade engagerat. Det som hela tiden märktes var att var och en var trygg, att både eleverna och lärarna tyckte det var roligt. Plötsligt var det någon som sa: "Var är Sofia?" En lärare kunde berätta att hennes pappa ringt och sagt att hon hade halsfluss. Det hördes ett litet pip när någon skickade ett SMS: Hur e de me daj? saknar daj, kommer du imon? När eleverna gått hem vid tre satt vi lärare kvar en stund över en kopp kaffe, några planerade ett utvecklingssamtal, några diskuterade rättningen av senaste matteprovet. En berättade att de skulle lägga nytt golv i stugan i helgen och någon berättade en rolig historia. Dagen fortsatte med en kväll därhemma, där vi hann både röja upp, fixa mat, läxor och umgås. Vi spelade Monopol och eftersom det här var min drömdag var det jag som vann, eller så var det någon av de andra, och det kan ju kvitta!

Ju mer jag skriver på detta, känner jag igen mig i min vardag, mycket av detta finns, eller finns strax utom räckhåll. Vad hindrar att alla dagar blir precis som denna drömdag?
Ikväll är jag så trött att tårarna hänger i ögonkanterna, dagen har varit tuff, hjärtat har fått sig en käftsmäll igen. Varför är det så tufft för några? Varför finns det så hårda vägar som en del unga måste gå? Varför funkar det inte automatiskt så att alla föräldrar älskar och förmår göra allt för sina barn så att det leder till att barnen blir starka och trygga och vågar stå upp för andra istället för att skada sig själva och andra i desperat kamp för uppmärksamhet och acceptans? Varför får inte alla bara ha det bäst?