Fredagstema övergivet

April månads sista fredagstema har kommit och jag vill tacka Västmanländska i Skåne för intressanta och härliga teman. I maj tar en av mina favoritbloggare över, det är Musikanta som nu så passande tar över pedalerna, förlåt, dirigentpinnen. I högerkanten kan du läsa vad hon har valt för teman och du kan också se en länklista till andra som tycker om att skriva på fredagstemat. Om du är intresserad av att vara med kan du gå in på Musikantas blogg och skriva i ett inlägg att du vill vara med, då lägger hon till dig på listan.

Övergivet... själva ordet smakar bittert och sorgligt, inte alls laddat med något önskvärt. Övergiven är något man blir, inte något man väljer själv. Sommarkatter älskas och skäms bort hela sommaren, sedan lämnas de att svälta ihjäl när familjen lämnar sommarstället (Vem gör sådana saker?)
Pojkvänner överges när känslorna svalnar eller om något mer intressant dyker upp. Vart tar kärleken då vägen? Energiprincipen innebär att ingen energi försvinner, den bara omvandlas och kärlek måste ju vara en sorts energi, så känns det iallafall. Flyttar den över till någon annan eller omvandlas den till likgiltighet eller hat som också borde vara energier då? När min mormor dog var min morfar otröstlig, efter 60 år tillsammans var han nu ensam. Han blev inte övergiven, mormor valde inte att överge honom men känslan blir delvis densamma för den som lämnas kvar. Glädje och tacksamhet blandades med sorg och ensamhet, men han räknade inte med att det fanns mer kärlek för hans del att få. Efter några år träffade han en gammal barndomsvänoch de kom att prata om hans syster som morfar haft ett gott öga till som ung man. Hon levde, jodå, hon var änka efter många års äktenskap, hon hade levt hela sitt liv i Karlshamn, tre mil bort. Det hade varit roligt att ses någon gång sa morfar, och nästa gång systern besökte sin bror blev det en kopp kaffe tillsammans. De hade massor att prata om, det måste man ju ha efter 60 år, och gnistan fanns kvar. De fick några år tillsammans, bonusår med sällskap, omtanke och ett nytt slags glädje och kärlek. Livet tog ett litet extravarv, helt oväntat, där han trodde att allt skulle vara slut...
När jag ser ett hus eller en stuga som är öde och förfallen kan jag inte låta bli att tänka på dem som senast klev över den där tröskeln. I min by finns det (minst) tre hus som är övergivna. Två av dem ligger nära vårt hus och jag kan inte låta bli att tänka på varför det unga paret som flyttade in i det ena i somras, plötsligt övergav det innan jul. Vi hann inte lära känna dem så jag vet ju inte vad livet haft med sig för dem. Det andra huset övergavs av de senaste hyresgästerna vid ungefär samma tid, dem hade vi lärt känna, de två små barnen brukade följa med mig till hönsen och jag saknar dem. Det har varit så mörkt i vinter i husen som står tomma.
Det övergivna huset nere i byn har en historia. Det sägs att huset lämnades i hast för att ägaren hamnade i fängelse, det har stått tomt i 20 år, med bruna torkade krukväxter i fönstrena. Huset lämnades som det stod. I somras såldes det på exekutiv auktion och de nya ägarna röjde i trädgården, högg ner sly och slog gräset med lie. De kånkade ut massor av bråte och bybor som var på visningen sa att tiden stått stilla i huset, det låg post på bordet, och allt stod som ägaren lämnat det. Bara mössen hade varit där sedan. De nya ägarna har nu försökt sälja det med en liten förtjänst, men det har ännu inte lyckats.

Jag åker förbi det övergivna huset flera gånger varje dag och igår stannade jag till och tog några bilder för fredagstemat. Då, plötsligt ser jag hur fint huset skulle kunna bli... Ser ni det med vita pelargoner i fönstrena vid verandorna? Ser ni så vackra proportionerna är på huset, så vackert slitna takplattorna är? Ser ni ljugarbänken jag skulle sätta mellan verandorna, och det vita planket jag skulle sätta upp mot vägen och plantera kaprifol mot? Ser ni hönsen som går där och sprätter? Baksidan då, där skulle det bli en glasveranda, det finns visst redan en grund... där skulle jag ha ett trädgårdsland med rabarber, sallad och luktärter. En syrenberså och en klätterros... där finns redan massor av scilla och påskliljor, de kom fram när gräset och slyn kom bort. Där inne skulle jag hålla stilen enkel, rutiga hissgardiner, vitsåpade breda plankgolv. Jag räknar med att det finns fina brädgolv under golven jag aldrig har sett. Vitmålade gamla möbler, zinkspannar, gammeldags tapeter, pärlspont...kom och köp huset snälla, snälla... Jag känner inte de nya ägarna och jag har ingen provision men jag har ju redan mitt drömhus /renoveringsobjekt...

Ser du att det bittra sorgliga ordet övergivet inte sällan ersätts av något annat efter ett tag? Den som blivit övergiven av sin kärlek kan hitta något nytt och annorlunda även om han trodde att det kapitlet var slut och färdigskrivet i hans liv. Nya kanelbullar och gott kaffe kan drickas i nya glasverandor i hus som övergavs även om den siste som lämnade ytterdörren gjorde det utan att vilja det. Den övergivna sommarkatten kan ge sig ut på vandring och hitta ett nytt hem, kanske också ett nytt barn som binder papperstussar på snöre och leker med den i trädgården till ett övergivet hus, jag ser dem där bak vid trädgårdslandet, hör barnets skratt där de leker i scillan som brer ut sig i gräset... gör du?

Utmanad att visa kylskåpet

Emma utmanade oss igår kväll på sin blogg att visa hur det ser ut i våra kylskåp. Här kommer en titt i vårt...

Ser mest ut som mjölk, fil, juice och marmelad och massor av de duktiga hönornas ägg. Men där finns faktiskt också massor av goda oliver, röd curry, kaviar, leverpastej och en falukorv, ost, ädelost, vitlöksost, ketchup, solkräm, hostmedicin mm. Har de inga grönsaker kan man undra? Jo i skafferiet...!

Avslutar med en fin dikt av Tage Danielsson

Ett kök är vackrast

Ett kök är vackrast just vid middagstimman,
när frysen villigt lämnat ur sin buk
en tinande förpackning, blank av imman
från kökets värme, som gör fisken mjuk.
När mjölken ivrigt väntar att bli drucken,
nyss tagen ur sin boning, kylskåpskall.
När smörassietten, fastän lite sprucken,
står glad beredd med smör i alla fall.
När pepparn lekfullt duggar över fisken,
när osten släpptes lös ur skafferit,
när diskmaskinen längtar efter disken
och när vinägern står och luktar sprit.
När extrabillig korv, på Konsum rallad,
tas fram och söker verka litet fin.
När ur en salladsskål en doft av sallad
far ut i friska luften bak gardin.
När barnamagar står i samlad skara,
när mammas fingertoppar luktar lök,
potatislocket puttrar: "Dom är klara!"-
ja då är det vackrast i ett kök.


Här har du ett annat utmanat kylskåp...

Fredagstemat på en lördag - vårtecken

Kanske är det ganska talande att jag inte hunnit med temat innan i veckan. Perioden mellan påsklovet och sommarlovet i en högstadieskola är minst sagt innehållsrik, och ett av mina vårtecken är att kuverten med de nationella proven kommer från Skolverket. Den sista intensiva perioden börjar där jag ska hjälpa alla elever att orka det där sista och klara sina sista prov/omprov så bra som det bara går. Många är ganska trötta men samtidigt som mest motiverade, det gäller att ha mycket tålamod, humor och uppfinningsrikedom, och ganska ofta om att inte visa den stress man själv känner...
Andra vårtecken är såklart alla vitsippor som får mig att vilja stanna på tio ställen på vägen hem från jobbet och bara titta om det verkligen är vitsippor alltihop. Det är också mina kaxiga påskliljor och favoriterna pärlhyacinter som dyker upp här och var i trädgården, inte alltid där jag hade för mig att jag planeterat dem, de lever sitt liv! Sista vårtecknet är ändå den blå himlen, den är så stor och klar och lysande, var den verkligen lika fin förra året? Jag tycker vårarna blir mer och mer fantastiska för varje år, och trots att man ju borde ha vant sig efter 42 stycken så blir jag lika förundrad och överraskad över knoppar, blommor, solvärme och dofterna...!

Långsamt fredagstema

När jag var liten var långfredagen en lång och ganska tråkig dag, jag minns att alla affärer var stängda, till och med kiosken i Bräkne-Hoby hos farmor där vi brukade köpa tomteklubbor. Fast när jag tänker efter så var alla dagar långa när jag var barn, och veckor och år. Så är det inte nu. Att det är nio år sedan vi firade millenniumskiftet 2000 trots att det känns som häromåret, skrämmer lite.
Alla tanters favorit, Stefan Andhé, har sagt: Tiden ska man inte fästa sig så mycket vid. Det är ögonblicken som räknas. OK- hur långt är ett ögonblick?

Tomas Sjödin är pastor i Pingströrelsen, han har skrivit flera böcker, och han berättar ofta om sin familj där livet inte har farit fram skonsamt. I familjen finns det tre pojkar, två av dem. Karl-Petter och Ludvig föddes med svåra, obotliga hjärnsjukdomar. Ingen av dem lever nu, de dog när de var 15 och 14 år gamla. Deras liv blev en kamp, deras kroppar och hjärnor förtvinade och funktion efter funktion försvann. I boken "När träden avlövas ser man längre från vårt kök" funderar Tomas kring hur det vore om pojkarna som genom ett trollslag hade blivit friska. Det skulle vara ett under, men då skulle det vara två andra pojkar än de han lärt känna och älska.

Det bor alltid mer i en människa än hon kan visa, säger Tomas Sjödin och berättar om en autistisk pojke som bara talade vid ett enda tillfälle under sitt liv. Sju år gammal berättade han Kattresan högt för sig själv. Sedan dess har han inte sagt ett ord. Det finns inga oläsliga brev, inga ointressanta människor. Men breven måste läsas i den rytm som präglar personens liv. Tomas Sjödin berättar om sonen Ludvig som exempel. Varje gång de läst en viss bok ber Tomas att Ludvig ska ge honom boken. Sedan väntar han. Och väntar. Först efter ett par minuter sker det nästan magiska – Ludvig sträcker boken till sin pappa. Tomas beskriver det som att de lever i ett låghastighetsland.

Alla människor har sitt tempo, sin hastighet och nu kommer fredagstemat in igen, långsamhet. Ludvig hade ett långsamt tempo, han behövde bli läst långsamt. Jag har också människor nära mig som tar gott om tid på sig. När jag ställer en fråga kan det ta 2 minuter innan svaret kommer, det är en lång stund, ta tiden så får du se. Är jag kvar och lyssnar då? Eller har jag gått vidare, tänkt att hon kunde nog inte. Eller har jag i välvilja redan förklarat, om det till exempel gällde ett mattetal?
Några har ett väldigt snabbt tempo, de rusar fram, de tänker och pratar fort, hinner med hur mycket som helst och det ena är inte mer rätt eller fel än det andra. Tomas Sjödin lär ha en 94 år ung faster som "far som ett torrt skinn genom tillvaron". Hon plockar bär, sportfiskar, drar rötter som hon flätar till korgar och hon reser runt i världen. Tomas ställer frågan till henne: Hildur, är du en orolig själ? och hon svarar: Nej, jag är inte orolig, jag är snabb!

Önskar dig en lagom lång långfredag, ett lagom tempo i livet där du hinner ifatt dig själv och där du hinner se dina älskade i ögonen varje dag.

VARJE DAG ÄR DEN FÖRSTA DAGEN. VARJE DAG ÄR ETT LIV.

(Dag Hammarskjöld 1905-1961)

Att se en hel värld i ett sandkorn och himmel i en vild blomma, det är
att hålla oändligheten i sin hand och fånga evigheten i en timme.
(William Blake 1757-1827)

Fredagstema - gult

Nu är det dags för en ny värd för fredagstemat. Det är Västmanländska i Skåne som styr i april månad. Dagens tema är gult, och jag har funderat fram och tillbaka på vad jag går igång på när
det gäller gula saker. Vad är gult för mig? Jag läser på Wikipedia att gul är en av primärfärgerna, att komplementfärgen är blå. Gul är färgen för solsken och uppfattas som uttryckande optimism, upplysning, glädje, lycka, intellekt och energi. Som det ofta är på Wikipedia är det någon annan som har redigerat och lagt till motsatsen, att gult är en instabil och spontan färg som inte passar att uttrycka säkerhet och stabilitet. Mitt emellan grönt och rött ljus på trafiksignalen finns det gula ljuset. Då har det innebörden avvakta. Blinkande gult ljus signalerar att man ska vara uppmärksam och extra försiktig. Gult påstås vara en färg som passar brådskande transporter (fortfarande Wikipedia som är min källa), maskiner och truckar, grävskopor och ambulanser är ofta gula. OK - men vad är gult i min värld? Jag kan inte säga att gul är en av mina favoritfärger, jag har aldrig gillat gula kläder, kan inte tänka mig gula glasögon eller skor. Fast jag bor i ett gult hus, förra huset är också gult så jag har bott i gula hus sedan 1991. Tydligen är gult min husfärg för när jag tänker efter så arbetar jag i en gul skola. I augusti flyttar vi dock in i en ny byggnad som nu håller på och byggs. I tisdags fick vi lärare komma in och ta oss en titt på härligheten. Det blir ljust, vackert, funktionellt och vi hade gula hjälmar på oss under visningen! Och som ni ser på bilden så är det en gul grävskopa som gör jobbet. Gula tussilago, gula tulpaner, påskliljor, maskrosor, i naturen finns det härliga gula saker. Äggulor från våra egna höns är gula, det är de inte i köpeäggen... lika gula blir då pannkakorna och sockerkakorna. Nu tog det slut med gult för mig, ska arbeta en dag till och sedan ha ett långt härligt påsklov, det finns fler fördelar med lärarjobbet än juni, juli och augusti...!