Idag har
Saltistjejen satt temat tid och jag funderar på vad som dyker upp när jag tänker på tid. Först såg jag en klocka framför mig. Just nu gillar jag verkligen sirliga silverklockor, och jag har en sådan runt halsen, fast inte riktigt en sådan här.
Men egentligen är väl det viktigaste med tid inte att vi mäter den med klockor. När vi började med sommartid insåg jag att tiden var något vi har "uppfunnit" eftersom vi så lättvindligt kunde flytta fram och tillbaka den, bara vi var överens allihopa. När var det börjar jag nu fundera på, slog upp det på Wikipedia och blev förskräckt när där står att det infördes 1916, nu måste tiden ha spelat mig ett spratt! Läste vidare och såg att det var många bönder som vägrade och att det därför inte upprepades året efter. Sedan dröjde det till 1980 innan vi fick sommartiden tillbaka, och sedan 1996 har Europa gemensam sommartid mellan sista söndagen i mars och sista söndagen i oktober. Då var jag 13 år när vi införde sommartid andra gången och nu har jag två funderingar: Tyckte bönderna det var OK nu? Och, kan vi inte ställa tillbaka alla klockor varje morgon också, när de ringer vid sex-tiden, så man kan snooza en timme till, eller två? Om vi är överens allihop?
Tiden går inte - det är vi som rusar fram genom den stillastående evigheten (okänd)
Karl Gerhard sa: Varför mäta tiden med lod och blytyngder, varför inte mäta den med rosor, upplevelser, förhoppningar och poesi?
På mitt arbete i skolan styckas tiden upp väldigt starkt, varje timme: ny lektion, klass och ämne. Fördelarna med detta är variation, nackdelarna är att man ibland måste avbryta tänkandet och processen just när den fungerar som bäst. Ibland är en timme huuuur lång som helst, ibland är den försvunnen på ingenting. Så försök inte tala om för mig att tiden är linjär...
Det är typiskt att det finns tidtagare men ingen tidgivare (Helmut Walters)
Ja, varför är det så?
Tiden är en stor lärare men tyvärr dödar den alla sina elever (Louise-Hector Berlioz)
Amen
Tiden räcker till för dem som använder den (Leonardo da Vinci)
Detta stressar mig ganska mycket när jag läser det. Visst ställs det stora krav på att använda tiden? Jag har många arbets- och livsuppgifter, och ofta inte obegränsat med tid (jo egentligen, men det känns inte så) och sliter som så många andra med det så kallade livspusslet. Men ändå har jag ett stort behov av att få tid som inte är uppstyckad, och när det inte ställs några krav på att tiden används effektivt: bloggande, gå omkring i pyjamas, läsa böcker, surfa, åka till stan utan att ha en massa ärenden, gå och fika med en kompis eller barnen, bara drälla omkring hemma en hel dag på lovet... Åh vad det låter trevligt!
Trevlig helg!