Månadens fynd
Jag har nappat på något som jag tycker verkar kul här bland bloggarna, nämligen fredagstemat. Som jag har förstått det så skriver man ett inlägg varje fredag på ett bestämt tema, och så läser man varandras…? Idag är det ju fredag, är det inte fredag hela tiden kan jag tycka? Jag tycker att tiden går så fort, det är säkert lite tantvarning att tycka så. Att det går fort är dock ingen anledning att inte fånga livet och ögonblicken, jag hittar många små guldkorn och jag tänkte skriva lite om det idag.
Ett fynd är när man (helst lite oväntat) hittar något som man plötsligt känner att man bara måste ha eller ivrigt behöver. Det kan vara en sak, för mig är det ofta en vacker gammal silverljusstake eller lykta i fattigmanssilver, det kan vara något jag hittar på en av sommarens många loppmarknader, kanske en gammal kälke (den står kvar ofixad i källaren) eller åtta gamla vackra boklådor med järnbeslag (hittar aldrig en plats för dem…). Men det måste inte vara en sak, i onsdags var jag på en inspirationskväll i Älmhult och lyssnade på en kvinna som heter Lou Rossing. Hon har skrivit en bok som heter ”Tänd dina stjärnögon – vad barn har lärt mig”. Jag har ett arbete som jag verkligen älskar, men sedan jul har jag känt mig mindre inspirerad och stjärnögd än vanligt, detta har min närmaste traggmoster fått höra om många gånger och vi har pratat om det som varit jobbigt, stress och olika motgångar. Det var också hon som ordnade så att vi kom i väg i onsdags, tack för det! Och några saker som jag fick med mig hem måste jag sortera in under avdelningen fynd, som ju var dagens fredagstema. Saker som fick mig att tänka lite annorlunda, som fick mig att titta och tänka lite annorlunda, och som gjort att jag fått tillbaka en hel del av min stjärnögdhet på jobbet. Nu vill jag bjuda detta vidare:
Lou sa att alla barn har haft stjärnögon, de har dem tills någon släcker dem… Hon berättade om ett barn som sprudlade på dagis och sa: Här är så fint så jag kommer igen imorgon, och frågade oss hur många som känner det så inför jobbet. Hon berättade om ganska ”jobbiga” barn, som efter att ha varit sjuka några dagar kom tillbaka och strålade mot personalen: Här har ni mig igen, jag förstår att det har varit tomt utan mig! Hon påminde om att värstingar är ett bra namn på en del ungdomar, nämligen de som har det värst… Blir man inte bra på att vara bra får man vara bra på att vara dålig.
Hon målade upp en bild av att vi i vårt inre har två vargar och att vi ständigt väljer vilken varg vi vill mata: den hatiska och hämndlystna eller den omtänksamma och förlåtande.
Hon påminde oss om att fokusera och ge kraft åt det vi vill se mera av, se bollen i målet och att vi skördar det vi sår… Hon sa att ju mer vi pratar om en sak, tex problem eller att vi är trötta, ju mer blir det så… (träffande)
Hon tog upp att man kan förlora lusten och glädjen i det man gör och att om man bara jobbar för pengarna är det också bara dem man får. Om man inte har kvar lusten och glädjen bör man kanske göra något annat.
Allt detta fick mig att se lite annorlunda på mig själv, min tid, mitt arbete, och jag insåg att jag egentligen är mycket lyckligt lottad. Jag har ett viktigt arbete, jag har massor av idéer som jag får förverkliga, jag har elever och kollegor som vill arbeta med mig, jag har kul på jobbet, och jag får mycket mer än pengarna i slutet av månaden! Vilket fynd!
Jag var förresten på IKEA också när jag ändå var i Älmhult, och köpte massor av vita ljus som kommer att lysa upp mitt hem många kvällar, några vackra glas på fot och ett par hmm… ljuslyktor.
