Köket i Harastorp

Jag har fått någon fråga om köket, så jag tänkte visa lite köksbilder här på bloggen. När vi flyttade in i augusti 2003 började vi med att bygga om övervåningen så att barnen kunde flytta in ordentligt. Strax före jul började vi riva det blåvit-tonade 70-talsköket och diverse väggar så att det nya köket kunde börja ta form. Tidigt på våren blev det sedan klart. Vi valde att låta Sven från Farstorps kök komma och ta mått och sedan tillverka köket efter våra skisser. Med ett gott öga till Lidhultskök och massor av inredningstidningar/böcker i bakhuvudet blev det ett stort, gråvitt lantkök som passar oss perfekt! Jag tror det blev klart för ungefär 4 år sedan... tiden går fort när man renoverar gamla hus.

I den här sektionen, eller skänken som jag tycker påminner om en gammeldags serveringsgång har vi allt porslin, bestick, glas och en hel del skålar och så givetvis...

.... en väldig massa teburkar, vi dricker mycket te och så älskar jag ju plåtburkar...

I hörnet har vi ett stort skafferi, som snickarna fick bygga ihop på plats. Det var jättetungt, och där finns ventil och massor av hyllor som rymmer grönsaker, frukt, bröd, dricka och alla andra skafferivaror. Gudruns vänner i Rumperöd och deras skafferi inspirerade oss till skafferiet. Deras har glasrutor, men så bra ordning har inte vi...

Vår köksö ritade vi med djupet 60 cm från en sida och 40 från det här hållet, annars hade den blivit för stor. Alla lådor är innanförliggande och sprutmålade i vit färg bruten 1500 (ljusgrå), det är en mycket behaglig färg som skiftar efter dagsljus, allt från vitt till ganska grå... (favoritnyans i hela huset förresten).

Ön från andra hållet, i bakgrunden ser du utgången till altanen och kökets bortersta vägg med frys, mikro, ugn och jätteskåpet för vaser, hushållsmaskiner, kannor, ljus, etc, etc... Det är väldigt praktiskt med höga skåp där man kan gömma sådant man har men som inte används dagligen... det är en hel del!
Över köksön hänger en smideskrona, den använder vi på olika sätt under året, ibland till torkade blommor, just nu också till ljuskoppar i fattigmanssilver och en liten girlang. Återkommer med julvarianten! Kronan har vi köpt på Öland för några år sedan, i en bokhandel för fågelskådare.
Som kanske har synts på min blogg så är jag väldigt förtjust i ljuslyktor, gärna udda och lantliga. Denna hittade jag på Rusta i Halmstad igår, det var väl ett litet fynd? 29 kr. Även doftljuset som delar min familj i två läger med mig ensam på ena sidan får komma med i dagens inlägg. Det doftar (enligt mig) underbart av nyrostat kaffe. Familjen är mer skeptiska...

Tre bra böcker... och åk aldrig till Gotska Sandön!

Jag har läst tre riktigt bra böcker som jag vill tipsa om.

Kate Jacobs bok "Livets aviga och räta" handlar om några kvinnor, som är på olika stadier i livet, men som har det gemensamt att de träffas efter stängningsdags i en garnaffär. Jag tycker boken påminner om filmen Love Actually, eftersom människornas öden där också påverkar varandras. Läs den!

Den andra boken är av ett helt annat slag. Anna Jansson skriver helt underbart skräckinjagande böcker. Jag har nu läst (lyssnat på) "Inte ens det förflutna" och jag har knappt kunnat sova, så spännande och stark var den. Några dagar blev jag sittade på parkeringsplatsen på jobbet, för jag kunde inte sluta lyssna. Redan efter ca 50 sidor var intrigen i full gång, och den ena kritiska situationen efter den andra dök upp. Just när man trodde att det skulle ordna upp sig, hände nästa sak... jag säger bara: Åk aldrig till Gotska Sandön...där lever (?) man farligt!

Bok nummer tre fyndade jag på HIF loppis i somras, men nu har jag läst den. Catherine Ryan Hyde har skrivit "Skicka vidare", boken har också filmats.

Den handlar om en lärare som ger sina elever uppgiften att förändra världen, och hur en liten pojke som heter Trevor tar sig an uppgiften. Han sätter igång en rörelse som går ut på att man hjälper eller gör en god gärning för tre personer som sedan gör detta med tre personer i sin tur osv. Kunde blivit en söt solskenshistoria, men som alla vet blir inte livet alltid som man tänkt sig... Jag läste boken och skickade den sedan vidare till min vän Gudrun. Men innehållet tar jag faktiskt med mig, då är det väl en bra bok!?

NU när det är höstlov är det så skönt att sitta uppkrupen i soffan med en bra bok och en kopp te. Vi var i Halmstad i går och shoppade kläder till Filippa, så idag får det bli soffan, borde bli lite specialpedagoglitteratur också. Vädret är för mig också, det regnar och blåser, då måste man inte gå ut...

Ibland överrumplas man...

Jag älskar "Bonde söker fru", det är det bästa som går på TV. Det är ju visserligen helt galet med folk som vill ha så mycket uppmärksamhet eller vad det nu är man vill ha, att man utsätter sig för att släppa in hela Sverige i sitt liv. De låter främmande flytta in hemma hos dem, filmas när de försöker lära känna sina killar/tjejer och när det är allmänt "valpigt", för det blir det alltid. I år är nyheten en gaykille som söker partner, och det kändes ju ganska udda, men jag måste erkänna att just denna bonde hittills är min otippade favorit.

Han heter Peter och han har redan visat ganska mycket av vem han är (?), han verkar ärlig och han vill verkligen träffa "någon som undrar hur han haft det när han kommer hem från jobbet". Som alltid undrar man varför någon som verkar så öppen, trevlig och ärlig ser TV som en möjlighet till att finna kärleken...

Den som är intresserad kan läsa på tv4.se att bonden Peter beskriver sig själv med tre ord så här: impulsiv, snäll, rak och glad (inte så bra på matte). Han dricker tre liter pepsi om dagen och så äter han jättemycket glass. Han älskar Singstar, och har högre score på "Det gör ont" än Lena Ph själv. Jag inser att det enda vi har gemensamt är att vi gillar Bröderna Lejonhjärtafimen, men Peter gillar också Motorsågsmassakern, och den har ju inte jag sett...!

TO BE CONTINUED...

Pepparkakslimpa, lite macka, lite fika, mycket gott!

Eftersom några tyckte det var gott och ville ha receptet (du får baka själv, Mia!) så kommer här

PEPPARKAKSLIMPA (både god och nyttig???!!!)

6 dl socker

2 dl sirap

1 1/2 dl lingonsylt

2 msk kanel

2 msk malen ingefära

2 mask malen nejlika

3 tsk bikarbonat

6 dl filmjölk

6 dl mjölk

1 1/2 liter fint rågmjöl

7 1/2 dl grahamsmjöl

3 dl vetemjöl

Blanda allt utom mjölsorterna. Rör sedan ner dem. Smörj långpannan och häll i smetdegen. Grädda i 175 grader , ca 1 tim 10 min

Skär jättelimpan i 6-8 kvadrater.

Jättegott när det är varmt, som mellanmål eller fika, bara med smör eller med lite ost också... Mittemellan macka och fika!

En berättelse om en ko, skriven av en okänd mellanstadieelev.

Kon är ett husdjur... Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.
Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - Och den invändiga sidan.
På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen skall ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon.
Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.
På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.
Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut.
När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.Kon har fyraben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.
Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.
Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll.
Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.
Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Lärarens kommentar: Jag har aldrig läst något liknande!